m0s

Igår skrev jag en lista på saker att göra iår. En av sakerna var att lära mig att spela Damien Rice - 9 crimes på antingen gitarr eller piano. Guess what :)
Jag har lärt mig den på gitarr. Den "enkla" versionen där man tar ut hela ackord istället för att fingerplocka. Var ju faktiskt rätt enkla ackord. Visst, jag spelar den lite för fort, men är inte det hela charmen när man gör en cover? Att man sätter en personlig prägling på låten?
För att citera den svenska sidan för ordet cover på wikipedia:

"Cover är en nyversion (uppförande eller ny inspelning) av en tidigare musikinspelning. Oftast har sången samma text som i originalversionen, men den kan också ha en text som är något ändrad eller helt annorlunda. Texten kan också vara på ett annat språk."

Något jag har kommit på migsjälv att göra, sedan i våras, är att jag har snöat in mig på aukustiska låtar. Allt ifrån John Butler Trio, Eric Mongren (stavningen på efternamnet är väldigt tveksamt) och John Mayers aukustiska skivor har spelats flitigt på min Ipod.
Har försökt förstå mig varför det har blivit så, troligtvis för att jag spelar aukustisk gitarr själv. Men jag tror att det ligger något ljupare i det. Att det är lättare att höra om musiken spelas med känsla? Vilket kan vara väldigt svårt att höra (om ens möjligt) när det handlar om distade guror och hårda pukor.
Får faktiskt anse att jag spelar med väldigt mycket känsla när jag spelar gitarr. Hur ska man annars komma på nya melodier eller chord-progressions?

Nu har jag fått en påminnelse från Loopia.se också för min framtida domän; Mattiasandersson.net, vilket är tänkt att innehålla allt som rör mig och min musik. Men jag har fasiken inga pengar att betala domänen för. 59kr kan låtas lite, men då får man ha i åtanke att jag, denna månaden, har varit i Tyskland, betalat hyra+dubbelhyra för den nya lägenheten och dessutom så ska vi köpa ny säng och jag hade tänkt köpa ny gitarr.
Usch och fy för ekonomi :(